Unikom - en studie i dumhet.

Unikom, eller Unidum som jag kallar det påverkar verkligen hur jag skriver på denna sida. Normalt är jag en trevlig och snäll människa, men efter ännu en dag i detta nätverk rinner bägaren sakta över. Barnsjukdomar säger en del, eftersom det är relativt nytt i kommunen och det argumentet kunde jag köpa ....... De första veckorna. Lärare och elever som inte kan logga in av olika orsaker såsom att "säkerhetssertifikatet har upphört" eller att "inloggningsserver saknas". Detta är bara en bråkdel av de problem som dagligen dyker upp och efter att ha stått i telefonkö till supporten i en halvtimme brukar det lösa sig, eller får man felmeddela datorn. Då hämtar supporten datorn och så har man en dator mindre att använda ....... Då har mer än halva lektionen gått och de som får betala i slutändan det är eleverna. Detta i form av förlorad studietid och lärare som tappar fokus. Jag befinner mig på golvet och ser allt det där, detta i form av en av IT-pedagogerna på Göingeskolan, men mina händer är bundna. Jag försöker hitta vägar runt och över problemen, men jag kan bara finna ETT svar - UNIKOM. Det är inget svar jag gillar och jag var tidigt en motståndare till att vi skulle migreras in i detta system som applicerades på oss, utan att vara provkört i de kommuner som använde det före oss. Vi talar om vår framtid. De som tar över och ska försörja oss när vi blir äldre. Framtiden ser inte Så ljus ut. Så här ser det ut på andra skolor i kommunen också ..........stön. Jag får eventuellt skit för jag skriver detta, men det har underordnad betydelse. Mig veterligen har skolan meddelandefrihet och jag ser det som min skyldighet att lyfta frågan. TIll taket om det behövs.