Pubertet och mognad.

Man kan förvänta sig en viss respekt mellan ledamöterna i politiska klimatet. Exempelvis när man sitter sida vi sida på en scen inför publik. Man kan också välja att inte göra det. Går man på ett kommunalfullmäktigemöte så ser man flera lysande exempel på det senare. Himlande med ögonen, ta upp mobilen och slösurfa lite e frånvarande. Ett lysande exempel på det senare är vårt kommunalråd. Han himlar med ögonen under möte/debatter och visar varken förståelse eller empati mot varken synpunkter eller eventuella svårigheter att framföra dessa synpunkter. Jag kan inte se att vi ska acceptera detta beteende i kommunens ledarskap. Vi politiker ska vara föredömen och inte vara en del av mobbningen som tyvärr finns i samhället idag. Ska vi göra något åt det, eller ska vi vänta på att vårt kommunalråd når puberteten och uppnår någon form av mognad?? Jag har ibland reagerat opassande på vad andra politiker säger och jag ber om ursäkt för detta. Det kommer aldrig att upprepas. Det finns också ett grabbigt grupptryck inom politik. Av rädsla (antar jag), finns det också politiker i andra partier som visar tydligt sitt ogillande mitt under pågående tal, istället för att verbalt gå upp och bemöta argumenten. Jag nämner inga fler vid namn utan utgår ifrån att ni själva vet vilka ni är.