Invandrare - ett evighetsjobb

Satt på tåget hem och lät tankarna sväva fritt, utan några bojor och kom att tänka på en diskussionston vi hade på jobbet,en fråga som ställdes, men som aldrig rätades ut. Det gällde böneutropen i Växjö som nu är tillåtna och överklagade igen ...av troll kan man tänka. Det är lite korttänkt att dra den slutsatsen dock. På mitt jobb var ett av argumenten - "Det är emot var kultur" och även om det är ett argument är det enligt mig ett dåligt dito. På tåget som sagt tänkte jag igen på detta och ställde mig frågan - Vår kultur ....innebär detta att vår kultur inte får delas av invandrare? Hur länge måste man bo i landet för att tillhöra "vår"? Eller är det först när man avsäger sig sin tro(islam i detta fallet) som man blir accepterad? Vilket man sällan blir fullt ut ändå, därför att man ser annorlunda ut? Är vår religionsfrihet ännu ett inslag av den Svenska dubbelmoralen? "Ni får gärna finnas här, bara ni varken hörs eller syns och tar skitjobben som Svenskarna inte vill ha"... Kör bussar. Kör taxi och städa sjukhusen, gör vad ni vill, bara ni håller käften och inte hörs och våga för fan inte ställa krav....men ni är välkomna hit Om ni tar en lapp och ställer er i kö. Så gör vi Svenskar. Och vi är jävligt stolta över det, men glöm inte, OAVSETT blir du aldrig Svensk. OM du inte lämnar din ryggsäck .... Dessutom hur man definierar en muslim. Om denne blir ateist, är hen då fortfarande muslim? Om en kristen blir ateist, är hen fortfarande kristen? Eftersom vi Svenskar älskar att lägga människor (andra) i kategoier ... Sätta en stämpel som inte ens kan tvättas bort med Yes diskmedel.