Att fördöma det man föds in i.

jag inser att det är svårt att fördöma det du har växt upp i och har upplevt som normalt varje dag. Alltifrån till att vara ett bortskämt rikemansbarn till att dagligen höra nedsättande kommentarer om andra människor och andra kulturer.

Inget barn föds elakt brukar det heta, utan att man visar respekt för arvsanlag och annat som bör ha en effekt på hur livet ska te sig.

Är det så så är det vi vuxna som skapar elakhet och för den vidare till nästa generation? Vi påverkar ju inte bara våra egna barn utan även alla andra som tar del av våra mer eller mindre genomtänkta tankar.

Vänta inte på ett mirakel, utan var ett själv, låter som ett bra citat. Men Är det det egentligen? 

Ja, om alla strävar efter samma mirakel och definierar ordet på samma sätt.

Slutligen vill jag avsluta mina relevanta tankar med, Nej - jag är inte självgod utan anledning.